Den tropiska underbara sommarvärmen har lämnat oss.

Det är svalare och en friskare skönare luft kommer från nordliga vindar.

Helt okej faktiskt efter fem veckors soliga heta dagar.

Det har varit en mulen grå dag men inget regn över oss.

Lovades visst fint igen efter helgen, härligt.

För inte är sommaren slut ännu.

Men det kommer en doft av en årstid som nalkas.

Lite sött som av mogna skogsbär.

Jag hittar bär och blad som börjar mogna och skifta färg.

Och det kommer dagar med hög luft och blå himmel.

Hösten kan vara helt ljuvlig med sin färgprakt.

Den andas förändring...förväntan.

Och det är vad jag behöver...en nystart.

Jag måste se framåt och känna förhoppning.

Vill igen få tillbaka glädjen och lyckan i mitt liv.

Bygga tålamod och självkänsla.

För det måsta vända nu...måste bli min tur.

Förändringar...

Tanken som återkommer ofta...under många år nu...

Jag tänker dessutom att det som skett har nog sitt syfte...

Erfarenhetsmässigt har händelser varit oerhört lärorikt...

Men det har kostat massor...själsligt...

Jag har varit på botten...djupdykt långt...långt ner...

Ångrat felbeslut och förstått att kärleken kan vara blind...

Önskat att jag sagt att den vägen vill jag inte gå...för jag vet att det inte var så bra åt det hållet...

Helst innan första stegen har varit vandrade...

Jag vet att jag har blivit starkare... mer rädd om mig själv...

Utvecklat noll tolerans mot orättvisor och missförhållanden...

Jag har släppt det gamla och gått vidare, känner att det inte längre är värdefullt att diskutera misslyckanden...

Inte heller att ventilera andras dåtidshistorier...

Jag har mötts av märkliga reaktioner på mina livsbeslut av omgivningen...

Där skuldbeläggande och oförståelse har visats...

Helt oacceptabelt och där jag omvärderat vänskapen...

Jag har varit vilse i jakten på mig själv, jag vet ännu inte om jag riktigt hittat mig...

Jag är förändrad eller så är jag bara mig själv nu...sån jag ska vara...

Den jag egentligen är...jag säger nej och lyssnar inåt...

Jag har periodvis dragit mig undan socialt liv och blivit mer avvaktande...

Värderar vänskap med samtal och umgänge med djupare dialoger...

Tålamodsprövande väntan på ny bostad i området jag längtar tillbaka till...

Där jag känner hemtrevnad och vänlighet...omtanke och fin gemenskap...

Mitt läge nu är ohållbart med all oro som området ger mig...

Har mycket svårt känna trivsel med boendet och viss apati infinner sig för att öka trivseln...tyvärr...

Acceptans och tålamod tränas på varje dag...liksom kunskap och förståelse...

För andra och för mig själv...