Tanken som återkommer ofta...under många år nu...

Jag tänker dessutom att det som skett har nog sitt syfte...

Erfarenhetsmässigt har händelser varit oerhört lärorikt...

Men det har kostat massor...själsligt...

Jag har varit på botten...djupdykt långt...långt ner...

Ångrat felbeslut och förstått att kärleken kan vara blind...

Önskat att jag sagt att den vägen vill jag inte gå...för jag vet att det inte var så bra åt det hållet...

Helst innan första stegen har varit vandrade...

Jag vet att jag har blivit starkare... mer rädd om mig själv...

Utvecklat noll tolerans mot orättvisor och missförhållanden...

Jag har släppt det gamla och gått vidare, känner att det inte längre är värdefullt att diskutera misslyckanden...

Inte heller att ventilera andras dåtidshistorier...

Jag har mötts av märkliga reaktioner på mina livsbeslut av omgivningen...

Där skuldbeläggande och oförståelse har visats...

Helt oacceptabelt och där jag omvärderat vänskapen...

Jag har varit vilse i jakten på mig själv, jag vet ännu inte om jag riktigt hittat mig...

Jag är förändrad eller så är jag bara mig själv nu...sån jag ska vara...

Den jag egentligen är...jag säger nej och lyssnar inåt...

Jag har periodvis dragit mig undan socialt liv och blivit mer avvaktande...

Värderar vänskap med samtal och umgänge med djupare dialoger...

Tålamodsprövande väntan på ny bostad i området jag längtar tillbaka till...

Där jag känner hemtrevnad och vänlighet...omtanke och fin gemenskap...

Mitt läge nu är ohållbart med all oro som området ger mig...

Har mycket svårt känna trivsel med boendet och viss apati infinner sig för att öka trivseln...tyvärr...

Acceptans och tålamod tränas på varje dag...liksom kunskap och förståelse...

För andra och för mig själv...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...