I morgon är det tre veckor sedan jag från Hälsocentralen hamnade med ambulans på akuten.

Med ett hjärta som dansade all takt i snabbaste otakt.

Som efter akutprover och Ekg visade på Förmaksflimmer.

Dagarna innan är lite diffusa liksom dagarna på SUS.

Efter några timmar på akuten hamnade jag på Hjärtintensiven.

Ett dygn senare på Hjärtmedicin i några dagar.

Jag har mött så kunnig och proffsig vårdpersonal hela vägen från Hc.

Alla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och övrig personal.

Helt fantastiskt. Vilket omhändertagande.

Idag har jag orkat vandra en liten sväng. Sakta, sakta. Med många stopp efter vägen.

Jag provade några ggr förra veckan oxå. Och det börjar känns bättre.

Min son säger att jag är så envis att jag snart är på banan igen, men tror själv detta kommer att ta sin tid.

Jag sover mycket och rusningarna är där fortfarande men ändå lugnare.

Har införskaffat mig en dosett till mina piller.

Blodförtunnande, hjärtstärkande och blodtryckssänkande.

Förmaksflimmer och hjärtsvikt säger läkarna.

Så en dag i taget och framåt gäller.

Så tacksam och glad över sonens hjälp med inköp och skjutsande.

Och stunder av middagssamtal och umgänge.

Glad över fina vänner och grannar som hjälper och erbjuder sig.

Och alla goa fina människor som hör av sig och kollar läget.

Dag för dag.