Av det mossiga och lätt virvlande...krusiga gröna...

Där jag satt på min sten bland tallar och gran...nära blåbärsris och fjolårslöv...

Med handen var jag tvungen stryka försiktigt över det ostyriga vilda...

Böjde mig ner och drog in den jordiga doften i näsan...

...mmm...

Haha...jaa...sån är jag...

Sakta men säkert... 

Bara man kikar nära...

Lite mossigt...dimmigt...trolskt var det där i den snöfria skogsbacken...

En stunds vila på en sten i skogen...närapå vindstilla och nästan helt tyst...

Med slutna ögon kom dofterna av mossa och skog till mig...

Äntligen...äntligen är det min tid på året...

...  

.....det naturliga.....

...

Nej...ensam är jag inte som väljer skogsvägen som "vandringsled"...

Mönstret i den frusna marken vittnar om möten...

Tvåbenta och fyrbenta rör sig här lika ofta som jag...

I morgonens svaga aprilsol var jag idag ensam... 

Ingen medvandrare och inga möten...men skogen är full av morgonglada småfåglar...

Jag hör att bofinkarna blir fler för varje dag som går...

Hackspettarna trummar in sina revir...

Så det var inte en så ensam vandring ändå...

Alla syskon med familjer...önskade att vi alla kunde ses oftare...

...att inte avstånden vore så långa...