När jag tog grusvägen ner till vattnet var morgonen solvarm.

Tankarna vandrade och klarnade.

Vägen gjorde sin böj, men min väg är rak nu.

.....

Förgängligheten i det som nyss verkade helt, visade sin rätta färg.

Klarhet efter klarhet.

Och aldrig har jag känt mig starkare i mina val.

.....

Kanhända det sker ett mirakel.

Nån gång igen, nån gång i framtiden.

Ett fantastiskt underverk av en starkare känslostorm.

Men aldrig så stor och svår att den får vara ohanterbar.

.....

För jag vågar knappt tänka tanken.

Nästan inte för mig själv viska orden.

.....

Förgätmigej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...