...då jag på kvällarna hamnar här, där det är tyst och lugnt...

...efter en lång motionssväng i mörkrets skuggor slinker in bakom dom låga murarna...

...direkt känner jag mig nära en andlighet så befriande att tårarna stiger i ögonen...

...jag ser lyktor som i snöns djup lyser och är tända för en saknad vän...

...ibland har jag också med ett ljus som tänds under stjärnorna...

...här blir jag berörd av det stilla...min inre oro släpper taget under granarnas grenar...

...jag för mitt lilla samtal med dom som inte finns med oss längre...

...stryker med handen efter stammen på den ståtliga gamla björken...

...tar med fingrarna på dom taggiga barren i granen...

....känner lukten av kåda då jag lutar mig närmare stammen....

...får en stark lust att omfamna det ståtliga trädet...

...står där stilla under några minuter, här är bara jag och tystnaden...

...jag har en tro, min egen tro, vi är alla här på jorden av en anledning...

...här är jag nu och här finner jag en ro som gör att jag kan vandra hemåt igen...