Visst är det så att då man längtat klart kommer tankarna.

När stenen släpper och det går att andas igen.

Krampen avtar och det faktiskt ljusnar någonstans långt där borta.

Att detta var och blev min livlina i kaoset efter min djupdykning.

När inte tryggheten infinner sig och sorgen har ett mångårigt grepp.

Då all energi går inåt samtidigt som styrkan växer.

Vad många hopp som tänts, så många lågor som släckts.

Tills jag till slut är klar och kvar.

Och så mycket jag lärt mig, om mig och om andra.

Och vad jag fortfarande lär mig så här på min livsresa.

Att jag nu förstått hur otydlig jag varit, hur den egenskapen ställt till det för mig.

Tydlig på gränsen till övertydlig, klargöra och förklara.

Rädd att stå upp för mig själv, den rädslan är borta nu.

Vilsen ibland och irrar iväg i minnenas kvarter och längtans sötma.

Men inte så länge, inte så ofta.

Jag ska hem, hitta lugnet och det kommer, jag vet att det infinner sig.

Vad kommer jag då att sakna.

Jo, denna vy en skön sommarkväll då grönskan och värmen gör sitt bästa.

Hur många fina kvällar har jag njutit på min uteplats av utsikten.

Året om har jag vaknat med en för årstiden utsikt mot norr.

Lika vacker året om.

Klart kommer jag att sakna mina fyrbenta besökare som så ofta hälsar på.

Av alla så är det tre som jag tycker mest om, två tjejer och en kille.

Två fina grannar finns i mina tankar då jag lämnar området.

Jag kommer nog vandra förbi husen då och då, säga hej till dom jag möter.

Några sista dagar kvar här och jag stänger sakta boken, avslutar detta kapitel.

Mot en nystart i nygammal miljö.

Sopar sakta igen spåren efter min tid här, lite dag för dag.

Allt har sin tid, denna har varit lärorik på alla sätt.

Allt blir som det är tänkt.

 

gun

7 december 2014 09:37

Vilka fina bilder som du tagit.
Lycka till med flytten.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Magdalena Ahl

7 december 2014 09:53

Tack så mycket.
Flytten klar men mycket som ska i ordning. :-9
/ Magdalena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...