Så kände jag det under den lilla promenaden på fm.

Jag gick runt holmen nere vid vattnet innan jag nådde ön.

Där ute såg jag nästan huset jag ska flytta till, lite skymd av höga träd.

Anade området trots höstfärgade löv och ståtliga barrträd.

Spegelblankt vatten och glittrig sol mötte mina ögon.

Suttit på bänken och blundat.

En stunds sällskap av en hundkille med sin matte.

Tänker vilken ljuvlig dag det blir, för det var ju nästan minusgrader i morse.

Och här på bänken har jag suttit så många gånger. Både ensam och med sällskap.

Nu blir det sista hösten för den och mig. Till våren får jag hitta en ny.

Jodå, jag kommer nog att titta till den och holmen.

Då och då.

Men inte lika ofta som nu,

Så går jag ut mot det lilla torpet som ligger längst ut.

Tar in allt jag ser av naturen som börjat skifta färg, dom jordiga dofterna.

Vattnet det stilla.

Ett slags farväl i tanken, men ändå på återseeende.

Känner lite vemod, både sorg och glädje.

Men absolut mest glädje.

.....

Vilken vecka det varit, den som gått.

Omtumlande och glädjefylld.

Tänka sig, både jag och min son fick nya lägenheter.

Det var vår tur nu, äntligen.

Funderingar och strategiplanering har snurrat hos mig.

Kontraktskrivning ena dagen och kika på lägenhet andra.

Fått hem flyttkartonger med hjälp av goda vännen Tomas.

Börjat lite smått kika över det som ska kastas, fått ihop en rejäl hög.

Hunnit få fötterna avgjutna i gips för skapande av sulor till mina onda fötter.

Ååhh, vad jag längtar till onsdag då jag ska hämta dom.

Och som jag längtar efter att kunna vandra smärtfritt, ut i skogen.

Och kunna göra sällskap med fina vännen E-L och hennes goa hundar.

Saknat och saknar dessa promenader.

Hoppas att jag snart är på g igen.

Så det har varit en vecka av möten. Varje dag faktiskt.

Positiva händelser och jag nyper mig i armen.

Glad och förväntansfull.

Det pirrar lite i magen.

Ja, jag tor faktiskt det. Och till det bättre.

Jag har det på känn, jag känner glädje, jag känner lust.

Det pirrar av förväntan och framtidstro.

Och varför då, vad har skett.

Jo, det är så enkelt att jag ska flytta.

En ny lägenhet i ett "nygammalt" område har blivit min.

Kontrakt är påskrivet och uppsägning av min nuvarande har gjorts på fm.

Och jag kan andas, igen..andas ut...långa suckar av glädje.

En nystart som jag så väl behöver.

I morse trodde jag forfarande att det bara var en dröm, är det verkligen min tur nu.

Jodå, så är det...det är min tur nu.

Så skööönt.

Så nu börjar en tid av packning och städning.

Rensa och kasta..skänka bort.

Gott om tid har jag, nästan tre månader.

Och det ska bli så fantastiskt kul.

Allt.

Redan...ja så är det faktiskt...

Vemodigt...visst är det så...

Det innebär för mig ett slags avsked av en ljuvlig årstid...

Då naturen ska gå in i sin vintervila och förbereda sig inför våren...

Ingen annan årstidsväxling ger mig denna sorgsna känsla...

Märkligt kanske att jag blir så påverkad...

För trots allt så är det så otroligt vackert överallt...

Men ändå...