Var ska jag sätta den här? Sonen står med en tom Julmustflaska i handen.

Var har du någon påse för pantflaskorna?, frågar han.

Jag har ingen, sätt den på bänken tills vidare. Jag brukar sätta pantburkarna i någon lämplig cykelkorg

utanför min port, tar med dom sen då jag går ut med soporna, svarar jag.

Aha, säger sonen och kikar på med mig ett leende.

Du är ju lite typ som KarlBertil Jonsson du.

Jaa, skrattar jag och tänker tanken han säger, kanske jag är det, men varför inte.

Mina grannar, några av dom, söker pantburkar/flaskor, varje dag.

Jag är ingen storförbrukare av drycker så jag skulle kanske få ihop en femtio kronor om året,

på sin höjd.

Och det är ju självklart någon av dessa grannars cykelkorgar som får mina gåvor.

Nu står här på köksbordet från sommarens besök några kronor.

Och innan natten kommer har jag skänkt bort dom.

Det kommer ett rejält ösregn och jag sätter balkongdörren på glänt.

Hämtar mig kaffe i köket och hör höga jamanden och ser min vän på fönsterbläcket.

Svart i ögonen av rädsla och så blöt i pälsen söker han min hjälp.

Mitt hjärta har sen länge smält för denna lilla vän som bor granne med mig.

Under hela sommaren har vi bekantat oss.

Lekfull och social. Vill bli klappad och kelad med.

Han hälsar på varje dag, sitt revir, som min uteplats blivit för honom.

Han kommer in då jag öppnar dörren, ynklig men tacksam.

Hoppar upp i soffan på fårskinnet, slickar sig torr och somnar.

Spinner så gott och högt då jag pratar med honom och stryker han över pälsen.

Han har varit ute hela natten enligt matte så visst, han får sova ut här.

Han får gå när han vill.

För det är ju så katter är, självständiga individer.

Så började min morgon, en spinnande katt i soffan bredvid mig.

Och jag med morgonkaffet och vaknandes så sakta.

Godmorgon.

Efter en helg med gråa låga moln sprack himlen upp idag.

En skön promenad men inte så lång på förmiddagen.

Underbart härlig.

Cykeltur på eftermiddagen med fikastopp hos sonen.

Han höll med kaffe och jag med fikabröd.

Rättvist ska det vara.

Visst kom det lite värme tillbaka också idag.

Inte direkt kortbyxeväder, men nästan.

Fin dag att bara vara i och kvällskaffet blev i solen på uteplatsen.

Tankar har vandrat fritt och långt, ideér och inspirationen börjar väckas.

Så är det för mig då det går mot en årstidsväxling.

Vi får se vad och hur det kan bli.

Tack för nu.

.......

Den tropiska underbara sommarvärmen har lämnat oss.

Det är svalare och en friskare skönare luft kommer från nordliga vindar.

Helt okej faktiskt efter fem veckors soliga heta dagar.

Det har varit en mulen grå dag men inget regn över oss.

Lovades visst fint igen efter helgen, härligt.

För inte är sommaren slut ännu.

Men det kommer en doft av en årstid som nalkas.

Lite sött som av mogna skogsbär.

Jag hittar bär och blad som börjar mogna och skifta färg.

Och det kommer dagar med hög luft och blå himmel.

Hösten kan vara helt ljuvlig med sin färgprakt.

Den andas förändring...förväntan.

Och det är vad jag behöver...en nystart.

Jag måste se framåt och känna förhoppning.

Vill igen få tillbaka glädjen och lyckan i mitt liv.

Bygga tålamod och självkänsla.

För det måsta vända nu...måste bli min tur.

Förändringar...

Tanken som återkommer ofta...under många år nu...

Jag tänker dessutom att det som skett har nog sitt syfte...

Erfarenhetsmässigt har händelser varit oerhört lärorikt...

Men det har kostat massor...själsligt...

Jag har varit på botten...djupdykt långt...långt ner...

Ångrat felbeslut och förstått att kärleken kan vara blind...

Önskat att jag sagt att den vägen vill jag inte gå...för jag vet att det inte var så bra åt det hållet...

Helst innan första stegen har varit vandrade...

Jag vet att jag har blivit starkare... mer rädd om mig själv...

Utvecklat noll tolerans mot orättvisor och missförhållanden...

Jag har släppt det gamla och gått vidare, känner att det inte längre är värdefullt att diskutera misslyckanden...

Inte heller att ventilera andras dåtidshistorier...

Jag har mötts av märkliga reaktioner på mina livsbeslut av omgivningen...

Där skuldbeläggande och oförståelse har visats...

Helt oacceptabelt och där jag omvärderat vänskapen...

Jag har varit vilse i jakten på mig själv, jag vet ännu inte om jag riktigt hittat mig...

Jag är förändrad eller så är jag bara mig själv nu...sån jag ska vara...

Den jag egentligen är...jag säger nej och lyssnar inåt...

Jag har periodvis dragit mig undan socialt liv och blivit mer avvaktande...

Värderar vänskap med samtal och umgänge med djupare dialoger...

Tålamodsprövande väntan på ny bostad i området jag längtar tillbaka till...

Där jag känner hemtrevnad och vänlighet...omtanke och fin gemenskap...

Mitt läge nu är ohållbart med all oro som området ger mig...

Har mycket svårt känna trivsel med boendet och viss apati infinner sig för att öka trivseln...tyvärr...

Acceptans och tålamod tränas på varje dag...liksom kunskap och förståelse...

För andra och för mig själv...

"Hammartå."..säger sköterskan i telefonen från Hälsocentralen ...

Jag har beskrivit problemen med smärta under trampdynorna...

Det började mitt i vintern nån gång...

Vissa morgnar är inte roliga att kliva upp...det är ömt och det är svullet under...

Sista veckorna med tilltagande nervsmärta ut mot tårna och domningar...

Walkingturerna är inte långa och med många pauser...

Jag hinner även presentera mitt andra problem med inflammationer över fingrar, handleder, fotleder.etc

Röda inflammerade svullnader i lederna med motoriksvaghet som följd...

Sköterskan ber mig akutringa då jag är i ett skov, för undersökning och provtagning...

Jag har tankarna åt reumatism..artros...så går väl funderingar då man jobbat inom vården...

Och man dessutom har en smärre ryggsäck med andra diagnoser och sjukdomsbilder...

Jag trodde fötterna hängde ihop med dom andra inflammationerna...

Hur som helst blev tipset att ringa BoTen...skobutiken med ortopedtekniker i arbetslaget...

Vilket jag också gjort idag och ska vid tillfälle komma in och se om pelotter hjälper mig...

Eller om det blir gjutna sulor...til en kostnad av 1300-1400 kr...

Jag har gått för länge sa Hälsocentralen, utan att söka...felställning då tårna på nu hö fot börjat "spreta"...

pga svullnad bla...

Grattis Magdalena tänkte jag hela em....Grattis...

och jag tänkte dessutom f-n att vara sjukpensionär och singel...

Fötterna är nog det friskaste jag haft på länge...

Och mitt behov att röra mig för kondition...smärtlindring och det rent mediativa...

Som jag älskar att vandra ut mot skogen och naturen...varje dag...

Ja...det känns lite jobbigt nu...

Efter helgen ska jag göra mitt besök och se vad hjälp jag kan få...

Håller tummar och tår att detta ska bli bra...

...jag längtar bort...

...jag längtar framåt...

...jag längtar efter något...

...jag längtar efter någon...

...jag längtar efter nytt...

...jag längtar efter styrka...

...jag längtar efter mod...

...jag längtar efter kärlek...

...jag längtar efter, jag vet snart inte vad...

....jag längtar och längtan är så stark...

.....

BREATHE

IT ALL

IN
LOVE IT 
ALL OUT
....