I mörkaste, gråaste vintern är längtan så stor tills ljuset återvänder.

Då allt vaknar upp från vintervilan och solvärmen smeker sinnet och kinden.

Vårhjärtat får sitt av allt i överflöd och då vill jag kunna stanna upp tiden.

Vilja att våren inte har så bråttom, den kan liksom få vara dubbelt så lång.

Sommaren kan få smyga fram och ta över, sakta...sakta.

Jag hinner inte med i själ och hjärta av årstidshastigheten.

Redan nu i två dagar har morgon temperaturen legat kring +10 gr.

Täcket har åkt in i påslakanet efter tropiska heta nätter, varma sockar har fötterna haft om svala kvällar.

Det är hög luft idag och himlen är blå med vita stora moln.

Det kan ta ihop till regn och i fjällen pratades det om snö för någon dag sen.

Så fort det gick till nu, fast jag ville bromsa upp.

Det som nyss var i knopp är snart överblommat.

Det är vackert i sitt förfall.

Visset men ståtligt.

Och snart är en årstid här som väcker min starka längtan igen.

Det går så fort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...