...så hör...ser...läser jag om kränkningar i oförstånd..

...under en längre tid har min tolerans sjunkit till noll...

...jag har själv varit utsatt under några tråkiga perioder i mitt liv...

...och det händer fortfarande i oförstånd av min omgivning...

...tyvärr...

...ledsamt att kloka begåvningar inte plockar bort skyddslapparna för ögonen...

...kommer ur sin fyrkantiga bekväma värld...

...inte ökar sin kunskap och förståelse mer...

...ser sin egen roll ur alla perspektiv...

...så hur ska man förändra och påverka...

...jag börjar med mig själv...

 

Emma

2 augusti 2014 00:39

Åh, precis! Just det där! Kränkningar i oförstånd. Folk förstår inte bättre, just när de förhäver sig på andras bekostnad. Vidsynthet och ödmjukhet är vad som fattas. Ingen är normal!

http://dunsaluns.bloggplatsen.se

Magdalena Ahl

2 augusti 2014 11:23

Hej och tack. Kloka ord.
Jag tror att man måste kunna dra paraleller till sitt eget liv innan man yttrar sig.Vilket många inte gör. Och det tränar jag på. Medmänsklighet och omtanke. Alla har vi samma värde.
Mvh Magdalena

 

Veronica

2 augusti 2014 10:49

Det är tragiskt och sorgligt att det ska få fortsätta, denna nedvärdering av andra människor, man tycker att vi borde kommit längre anno 2000, tyvärr gör inte alltid kunskap under utan här tillfaller medkänsla för varandra en högre betingelse.

Jag önskar dig en skön lördag
Kram/Veronica

http://snottren.bloggplatsen.se

Magdalena Ahl

2 augusti 2014 11:27

Hej. Tack för fina tankar och kloka ord. Du har så rätt. Men vi kan göra skillnad i det lilla vi kan tillföra av medmänsklighet och omtanke till våra "medpassagerare" på denna, som jag vill kalla det..."min livsresa". :-)

Önskar dig med en härlig helg.
Mvh Magdalena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...