Jag har en liten svartvit fyrbent vän...

Han bor i huset bredvid sen i våras, två trappor upp...

Liten och nyfiken försöker han få en plats i kvarterets rangordning...

Här vandrar nämligen sex andra katter som bott här länge...

Jag har låtit han få min uteplats som sitt revir och gräsmattan utanför...

Jo, han har nog adopterat mig på nåt sätt...

Lägger sig gärna i skuggan på en av stolarna eller under bordet...

En mycket kelig och social liten vän...

Jag har haft lite problem med att han vill komma in hos mig...

Har varit väldigt noga med att hålla på det, men igår...

Ja, nu är den riktiga sommarvärmen här och jag bara måste få ha öppet balkongdörren...

Låta vinden och kvällsvalkan komma in i rummen...

Då kom han försiktigt in...lite rädd och sakta rörde han sig...

Tillsammans kollade vi in mina rum...ett efter ett...

Som att han checkade av om han skulle flytta in eller om det var hans hem...

Nöjd över besiktningen och kanske över att jag var här inne och fanns nära med dörr öppen...

Så gick han ut och la sig i skuggan, lugn och trygg...

Lugnare än när jag låter dörren vara stängd, för då vill han hälsa på...

Två gånger till kollade han in lägenheten och nu känns det rätt okej att kunna ha dörren öppen...

Han där ute och jag här inne...

Hoppas jag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Oj, oj. Jag har ju en blogg. Som jag helt har lyckats glömma av. Glömt vad den heter och lösenord, hur gör man inlägg...hehe.. Fick jobba lite på det... Många år är det nu sen sist, av olika anledningar tappade jag bort allt. Kameran i...

  Kanske jag känner en liten svag lust till ord och bild igen. Av många olika orsaker försvann inspirationen. Och det är väl helt okej med en längre bloggvila. Men jag har oxå saknat orden och tankarna. Längtat efter känslan av glädje det ...

.....     .....   .....  

  .....

  ...men släppte den sen fri... ...för den är för alla oss... ...som längtat så länge... ...att ge glädje och värme... ...på kinden och i själen... ...i hjärtat...      ...