Tänk att för en dryg månad sen var jag i Göteborg och fick en försmak av våren...

Det som då kommit upp och blommade där är på gång hos oss nu...

Helt otroligt...men vårt avlånga land har ju dessa olika årstidstider...

Så nu fem veckor senare får jag igen uppleva tulpaner och påskliljor som sträcker sig upp mot sol och värme...

Där snö och is låg för några dagar sen kämpar dom tappert...

Helt fantastiskt vilken viljestyrka dom har...vilken levnadsglädje...

Snart ska gator...trottoarer städas från vinterns sand och grus...parkernas rabatter rensas från det vissna...

Och jag ska spana...jag ska kika...för den här tiden är snabb...intensiv i sin växtexplosion...

Den är glädjeberusande och helt enkelt...

...Underbar...

Kikar man riktigt nära och runt omkring sig så ser man...

Under buskar bland fjolårslöv...längst ut på grenarna...i soliga lägen...

Det vårar sig...javisst...överallt... 

Det gör nästan ont av all vackerhet som kommer nu...

I tidiga morgonen i sökandet hade jag sällskap av tranor...

Högt...högt där uppe seglade dom...ett trettiotal cirklande för att hitta bästa uppåtvinden...

Trumpetandet mellan sig följde mig hela min vandring i solen...

Vilket underbart sällskap i vårmorgonen...

Ljuvligt...  

Av det mossiga och lätt virvlande...krusiga gröna...

Där jag satt på min sten bland tallar och gran...nära blåbärsris och fjolårslöv...

Med handen var jag tvungen stryka försiktigt över det ostyriga vilda...

Böjde mig ner och drog in den jordiga doften i näsan...

...mmm...

Haha...jaa...sån är jag...

Sakta men säkert... 

Bara man kikar nära...

Lite mossigt...dimmigt...trolskt var det där i den snöfria skogsbacken...

En stunds vila på en sten i skogen...närapå vindstilla och nästan helt tyst...

Med slutna ögon kom dofterna av mossa och skog till mig...

Äntligen...äntligen är det min tid på året...

...  

.....det naturliga.....