Nej...ensam är jag inte som väljer skogsvägen som "vandringsled"...

Mönstret i den frusna marken vittnar om möten...

Tvåbenta och fyrbenta rör sig här lika ofta som jag...

I morgonens svaga aprilsol var jag idag ensam... 

Ingen medvandrare och inga möten...men skogen är full av morgonglada småfåglar...

Jag hör att bofinkarna blir fler för varje dag som går...

Hackspettarna trummar in sina revir...

Så det var inte en så ensam vandring ändå...

Alla syskon med familjer...önskade att vi alla kunde ses oftare...

...att inte avstånden vore så långa...

Är nog inget för en småstadskvinna som mig...

Visst..i korta perioder och lagoma stunder klarar jag av det...

Men nej...jag måste ha nära till naturen...lugnet...tystnaden...

Jodå...jag tycker om upplevelsen med nya möten och annan miljö...

...nyfiken som jag är...

Som den norrlänning jag blivit så bor jag rätt fint kan jag konstatera...