Det finns en vinterdoft jag känner ibland...då graderna ligger kring noll och någon plusgrad...

Genast minns jag vintrar i barndomen...Västergötland i Vårgårda...

Doften av blötsnö och från granar och tallar...löv och mossa...

En blandning av lukter...milda vintrar...

Jag har ganska svaga minnen av vintrarna då jag var liten och innan vi flyttade till Norrbotten...

Ja, det är drygt fyrtio år sen nu...

Visst hade vi snö och kunde göra lyktor...snögubbar...på gamla foton är det dokumenterat...

Skridskor och skidor användes också...

Men jag tror vintrarna i denna del av landet förtog allt av snölandskap i söder...

Massor av vitt...höga drivor till långt inpå våren...kylan och mörkret...

Länge...länge ligger vintern...vacker på sitt sätt...

Men den där doften...den där speciella barndomsdoften...den ger mig en konstig känsla varje gång...

Det närmaste jag tror jag kan tänka är...hemlängtan...

Kan det verkligen vara så...

Hemlängtan...